Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kände känt, pres. känner
känn·er●direkt uppfatta med sin känsel
vanligen med avs. på enstaka, väl avgränsad förnimmelse
psykol.han kände av sin gamla fotskada○ofta bildligtkänna av marknadenkänna av stämningarna inom partietkänna av ngtsedan 1675Subst.:vbid1-886415avkännande,
vbid2-886415avkänning