Svensk ordbok 2009, webbversion

känna a´v verb kände känt, pres. känner känn·er●direkt upp­fatta med sin känsel vanligen med avs. på en­staka, väl av­gränsad förnimmelse psykol.han kände av sin gamla fot­skada○ofta bildligtkänna av marknadenkänna av stämningarna in­om partietkänna av ngtsedan 1675Subst.:vbid1-886415avkännande, vbid2-886415avkänning